matinkus

Hejsan 

vet ej vad det är med mig och blogga, vissa dagar behöver jag verkligen skriva av mig eller bara vill skriva en massa men just då är jag inte hemma eller så kan jag inte just då för att jag måste fixa en massa grejor först. 

Nu har jag lite tid över och tänkte skriva om det senaste. 

 

Jag har nyligen påbörjat en ny timanställning på en underbar avdelning med väldigt trevliga kollegor och patienter. 

Känner att det är nu det är min tid att få må bra och göra det jag vill och känner och att kunna fokusera på mig själv.  

Min underbaraste och Bästavän/kusin sa till mig att anledningen till att jag inte kunnat njuta riktigt av nuet är väl för att jag bara fokuserat på förr när jag mådde som sämst när jag förlorade min allra bästavän och pojkvän vilket har gjort att jag missat så mycket av det som hänt nu den senaste tiden. Jag har liksom en underbar sambo som älskar mig mycket och bryr sig otroligt mycket om mig och sen har han två barn som är hur underbara som helt och älskar att sitta och mysa massor med dom framför tv:n eller åka på mini äventyr med dom. 

 

Nu i nästkommande vecka hade jag tänkt att åka till HBG vilket är världens underbaraste stad. 

Ska försöka hälsa på Kims familj vilket jag inte gjort på väldigt länge. 

Jag har funderat väldigt mycket på varför jag inte gjort det men vet nu varför. 

Jag har känt att jag svikit dom och ville väl inte göra dom mer besvikna på mig. 

En annan anledning var också för att jag blev rädd för att bli för känslosam pga att det är Kims familj och för mig blev det alldeles för jobbigt för mig att bearbeta detta. Det blev för mycket likheter och allt. 

Så det hela slutade ju med att jag tog alla mina grejor och stack till Emmaboda av alla ställena för att jag inte kunde hantera att vara så nära dom och det är inte för att jag tycker något negativt om dom men dom är fortfarande den familjen som verkligen var som en familj för mig. Jag kände att dom var de enda jag hade kvar efter Kim istället för att bevara det så rymde jag från mina känsor och från rädslan att inse att Kim kommer inte tillbaka och hans familj betydde väl för mycket för mig att det skrämde mig tror jag. 

 

Nä nu ska jag fixa i hemmet innan jocke och barnen kommer. :D

 

 

Ha en fin dag. ta dagen som den kommer och var rädda om er. 

 

kramar Martina